Min längtan efter barn plågar mig så otroligt mycket. Jag ser hur mina jämn gamla kompisar får barn och ska få barn. Jag ser kompisar som är yngre än mig vänta barn.. Det gör så ont i mig att se en bebismage, en ultraljudsbild eller ett barn över huvudtaget. Det gör så ont att det inte är jag som får uppleva känslan av att ha en bebis i magen, det första ultraljudet eller att få hålla om och älska MITT barn. 

Varje gång jag ser en bebismage hugger det till i mig, varje gång ni skriver beräknad födsel eller att ni väntar.. Faaaan! Jag vill inte.. Jag kan inte glädjas åt att mina vänner väntar barn, för det gör så ont i mig och jag tänker bara på hur lång tid det är kvar för mig.. Ja det kanske är egoistiskt, men då får det vara det. För jag kan inte ljuga om det.


Jag vet att ni tänker att jag är ung, att jag har lång tid kvar. Men för mig känns det inte så. Jag vill vara ung mamma, och nu känner jag mig för gammal. Jag har velat haft barn så otroligt länge, och enda anledningen till att jag inte har det är för att jag vill att mitt barn ska växa upp med en bra fadersfigur, som helst finns i min närhet, då man kan vara en familj. Det är den enda jävla anledningen till att jag inte har barn, jag har många gånger funderat på att "fuska" och "råka" bli med barn. Men det är inte bara jag som ska ha det bra, ska jag ha barn så ska den få de bästa möjliga, och en pappa som finns med mig.. VART FAN ÄR DU? Åhhhh jag orkar fan inte.. Blir så jävla ledsen..